sex månader, två veckor och 1 dag senare

Den nittonde maj 2016 publicerade jag ett inlägg här om att jag hade ångest. Ångest inför att ta studenten och för att gå ut i ovisheten. Ovisheten om huruvida jag skulle bli tvungen att stanna kvar i Askersund och jobba i hemtjänsten eller om jag faktiskt skulle komma in på ett universitet och plugga vidare. Det gick enligt planerna, jag kom in på Luleå Tekniska Universitet och jag påbörjar min sista läsperiod för år ett inom några veckor. Jag har alltså bott här uppe i sex månader, två veckor och en dag. Jag har under tiden kännt exakt allt en kan känna. Jag har ringt pappa och gråtit för att hela min kropp skrikit av hemlängtan och panik. Jag har gråtit mig till sömns av ren och skär ångest av alla dess slag men jag har också skrattat. Jag har nog skrattat mer på dessa sex månader, två veckor och en dag än jag gjort dem senaste fyra åren. Jag har lärt känna personer som är bra för mig, som får mig att slappna av när jag behöver det som mest. Dessa personer har tröstat mig när jag förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv men också var och varannan dag när hela jag exploderar av ångest. Jag kände mig så bekväm kring dem att jag inom loppet av endast några veckor vågade öppna upp mig för dem och berätta min historia och allt jag varit med om. Jag är så tacksam för att det var här jag hamnade. Nog var det jobbigt när jag kramade mamma hejdå och när jag gick upp för trappen till mina systrars rum och för sista gången på några månader gav dem en kram och tårarna forsade ner längs kinderna. Eller när jag stod där med flygbiljetten i min hand redo att gå mot säkerhetskontrollen och jag grät så jag skakade i pappas famn. Jag minns hur det kändes som någon slet hjärtat ur bröstkorgen på mig. Detta må låta töntigt för vissa men för en person som jag, som är rädd för allt vad nya människor och stora folkmassor heter, är det otroligt jobbigt. Jag minns hur jag mellan mina hulkningar sa till pappa att jag inte ville. Jag ville inte åka ifrån dem. Vad skulle jag göra utan dem? Jag skulle ju dö utan dem! Vem skulle hålla om mig och säga att allt kommer lösa sig när jag jag blev så stressad att jag inte kunde andas? Vem skulle fråga mig hur jag egentligen mådde? För jag visste att allt det skulle hända, jag skulle komma att bli så stressad att jag skulle tro att jag skulle få en hjärtinfrarkt. Jag skulle sitta där på golvet i duschen och gråta samtidigt som vattnet rann över mig för då skulle ingen se mina tårar rinna ned för kinderna. Allt detta har gjort mig till en starkare människa, jag inser nu att jag faktiskt kan klara mig själv, det är okej att inte alltid vara okej och att det är okej att slappna av ibland. Jag har växt så otroligt mycket som person under dessa månader och jag är så stolt över mig själv för allt jag uppnått och allt jag vågat göra. Det här kommer bli åren då jag lär känna mig själv och lär mig att älska mig själv. Det kan jag lova er.
Vardagligt | | Kommentera |

studentklänning, balklänning och framtidsångest

För någon vecka sedan hämtade jag hem min balklänning och här om dagen fick jag hem min studentklänning. Det börjar allt mer kännas verkligt nu. Jag börjar allt mer förstå att jag ska ta studenten. Om bara några veckor är jag klar med allt vad har med gymnasiet att göra. Det känns lockande samtidigt som det känns motbjudande. Motbjudande just för att jag vill inte ha en plan, jag vill inte behöva oroa mig för vad jag ska göra i framtiden. Att gå i gymnasiet är en självklarhet för mig och det är något jag gör av ren självklarhet. Gymnasiet har blivit en vana, något jag bara gör. Men efter det så finns det inget sådant, det finns ingen trygghet att falla tillbaka till som det finns nu. Gymnasiet har liksom varit en trygghet och den tryggheten försvinner om bara några veckor. Det skrämmer mig. Nåväl jag tänkte att jag skulle visa lite av min balklänning samt student klänning.
 
I fell in love with this dress emediatly. Jag såg den och visste direkt att den var the one.
 
Har nog aldrig varit så kär i en klänning innan. Känner mig verkligen som en prinssessa i min balklänning. Vill att det ska bli bal nu nu nu så jag får använda den, haha. Är även lite kär i stundtklänningen, inte lika kär som i balklänningen men ändå kär.
 
Nu ska jag fortsätta kolla på serier, ni får ha det fint så hörs vi! 
Fotografi, Känslor, Vardagligt | Bal, Balklänning, Framtidsångest, Student, Studenten2016 | | Kommentera |

Smoothies, Nanacream och Partikelacceleratorer

Tvingade med mig min favorit till Josbaren i Örebro när vi var inne och testade balklänningen
 
Jag vet att jag inte visat livstecken på ett tag men jag har haft väldigt mycket i skolan. Jag har haft matteprov, engelska nationella, högskoleprov, historia redovisning och svenska nationella. Jag har med andra ord inte haft så mycket tid över till annat än skolan. Jag har även massa att tänka på till studenten så som klänning, balklänning, hur jag ska ha håret osv osv osv. Jag och Mamz var och testade balklänningen i veckan och jag har aldrig känt mig så vacker som med den på. Ni får dock inte se några bilder förrän den är helt klar. Dock har jag verkligen inte hittat någon studentklänning ännu. Det är så svårt att hitta en snygg klänning som dessutom är billig. Några tips?
 
Jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan om att jag testade Nanacream/Nicecream och sedan dess har jag var OBSSESED!!! Det kan verkligen ha varit det bästa jag provat. Jag äter det så ofta. I lördags när jag var skampligt bitter för att jag missade Miriam Bryants spelning i Örebro bestämde jag mig för att jag åtminstone kunde göra en god fruktost som resulterade i bilen ovan. Den blev både vacker och god, bra kmbination måste jag säga! 
 
Jag kommer förmodligen inte blogga så mycket eller något alls i veckan då jag på måndag åker på studieresa till Schweiz och kolla på en partikel accelerator. Vad är det tänker ni? Jo det är en väldigt stor accelerator som accelerar partiklar för att kunna kollidera partiklar för att hitta nya partiklar osv. Gud vad tråkigt tänker ni, och ja det kan jag hålla med om men samtidigt tycker min nördiga del av mig att det ska bli himla coolt. Men jag kommer ha med mig kameran så jag lovar att det kommer komma upp bilder när jag kommer hem! Nej nu ska jag ta och kolla på The Secret Life of the American Teenager för att sedan packa. Vi kanske hörs imorgon annars får ni ha det så bra så hörs vi om en och en halv vecka!
 
 
Vardagligt | | Kommentera |
Upp